Study Tour of Japan for European Youth 2007: Intryck från studieresan

David Rundlöfs reseberättelse

Nya vänner i Kyoto.

Min resa i Japan liknas bäst vid ett sexton dagars ständigt pågående upplevelse-maraton; sinnesintrycken lika många som Tokyos lampor, en kavalkad av superlativ. Det är svårt att skapa stringens i minnena då varje dag var unik, koncentrationen alltid riktad mot det som hände i stunden. Vår resa börjar hursomhelst i huvudstaden där vi spenderar våra dagar på föreläsningar, lär oss dricka te och arrangera blommor, ser på futuristisk produktutveckling hos Panasonic, kabukiteater, minglar med diplomater och taikospelare, bekantar oss med varandra och utforskar Tokyos nattliv när solen gått ner. Allt är nytt, för första gången – landet, kulturen, människorna, maten, hotelltoalettens kontrollpanel. Konstanta små vardagskickar. Första gången jag kliver in i tågvagnen på Yamanote-linjen blir jag så upprymd att jag omöjligen kan låta bli att le ett hysteriskt Totoro-grin, vilket får mina japanska medresenärer att håller sig på säkert avstånd.

Gruppfoto hos Panasonic.

Efter fyra dagar åker vi vidare till Hiroshima och spenderar en dag med varsin värdfamilj. Jag bor hos fru Hinoura-san, en jovialisk liten lärare i övre medelåldern som bjuder mig på okonomiyaki, en slags japansk tolkning av pizza, och lär mig vika origami. Hon vill ideligen att jag berättar om den fruktansvärda vintern vi har i Sverige, och skrattar hjärtligt och skeptiskt när jag förklarar att den inte är så farlig.

Två dagar senare far vi till Kyoto med ett Shinkansen superexpresståg för att besöka mäktiga tempel och kanske få en glimt av en geisha eller två. Innan vi hunnit hämta andan från denna vackra stad är vi plötsligt i utkanten av Osaka. Där övernattar vi på ett ryokan, ett traditionellt värdshus på en lummig platå uppe i bergen. Vi tofflar omkring i kimonos, badar i heta källor, äter kulinariska rätter och sjunger ABBA-hits i karaokebaren. Konstant utbyter vi menande blickar med varandra och fnissar förundrat. Ingen av oss tycks riktigt greppa varför eller hur vi kom hit, att vi faktiskt är här, att vi får göra allt det här fantastiska.

Turisttam hjort i Nara.

Vidare till varma lugna Nara med sina tama hjortar som förnöjt flockas kring oss för att tugga i sig våra kex och kläder. Vi tar otaliga gruppfoton tillsammans med japanska fjortonåringar iklädda sjömansdräkt, skrattar och försöker kommunicera med dem. Shashin! Piisuu! Vår egen guide blir rörd till tårar när alla i gruppen vill ta sitt kort med henne.

Tillbaka i Tokyo igen, där resan nått sitt slut. På vägen ut till flygplatsen känner jag mig behagligt nöjd. För den här gången.

Ja mata, Japan, tänker jag. Vi ses igen.

David Rundlöf
Deltagare i studieresan
för europeiska ungdomar 2007